Ordet ”Stuck” härstammar från italienskans ”Stucco” och har använts i flera olika kulturer i mänsklighetens historia. De tidigaste fynden är från den neolitiska perioden ca 7000 år f Kr. Man har funnit såväl stuckföremål som golv -och fasadbeklädnader i gips från utgrävningen av civilisationen Jeriko.
De stora utövarna av stuckaturer var det romarriket, som i sin tur influerades av den grekiska stenhuggararkitekturen och Egyptens högkultur.
Utgrävningar av Rom, Pompeji, Herculaneum och andra romerska städer visar en mängd exempel på det antika stuckreliefens rikedom.
Den stora mängden efterlämnade byggnader och monument återupptäcktes under renässansen och fortsätter att inspirera stuckatörer, arkitekter, konstnärer idag. Tack vare stuckens formbarhet har den anpassat sig efter de rådande stilidealen i varje tid. Det brukar sägas att arkitektur är förkroppsligad tid. Varje epok och generation har velat sätta sin prägel på sin omgivning.
När man vandrar längs den svenska stenstadens gator och betraktar dess fasader, är ca 80% beklädda med gipsstuckaturer.
Gipsens användningsområden har utvecklats under åren och nya formspråk har konstant uppkommit. Det mångtusenåriga hantverket är i högsta grad levande och har en given plats i vår samtid idag.